Jag har aldrig varit särskilt glad i kaviar. Då menar jag Kalles kaviar. Jag har ett starkt minne när jag åkte tillbaka från Frankrike från min Språkresa. 14 bast och kräsen till tusen av vad man skulle äta och vad man tyckte om. Alla satt och sa vad de hade saknat. Jag har bara utbryter KAVIAR. Alla bara ooooh, så gott med knäckebröd och ägg sen naturligtvis ett glas oboy. Vet inte om det var för vi åkte båt då med. Blev himla sugen på den här jävla knäckemackan som alla tjatade om. Det finns nog inget svenskare än knäckemackor med kalles kaviar. Så väl hemma efter min resa blev jag helt frälst i kalles kaviar.

Sen tog det bara slut. Var typ 3 veckor eller nåt. Sen käkade jag inte det på länge. Så går det i perioder då jag kan få cravings på det totalt, speciellt efter jag varit hemifrån.

Nu när jag kommit tillbaka från Norge går jag och äter alla slags kaviar och knäckebröd. Bara det. Helt torrt och kaviarn på. Det är som jag omedvetet försöker få tillbaka nån HELsvensk matkultur som jag egentligen inte är uppväxt med. Man bara har suget på det! Hela tiden! Märkligt matbeteende. Det är nyttigt iaf. Nä, om man skulle ta en knäckemacka!