Hellans life

 

Nu är det inte längre ljust när man vaknar, man får se soluppgången. Otroligt seg dag idag, min huvud dunkar och dunkar och jag får inte stop på det. Gick en promenad för rensa tankarna. Hela mitt liv har jag bott i samma stad men jag har aldrig hittat rätt ställe för att dra till och samla tankarna. Få tankarna på plats. Satt och tänkte tillbaka på Oslo. När jag bara ville komma i från eller bara sitta och fundera lite så hade vi en park uppe bakom vårt hus, man fick dock gå upp en bit för en kulle och på kullen kunde man se ut över Oslo, och se ut över Holmenkollen. Nattetid så lös hela staden upp framför en. 1 år går snabbt. Nu sitter man med sina skolböcker i sitt jävla ekorrhjul som man bara vill hoppa ur. Tyvärr så måste jag gå av när hjulet snurrat klart. Den enda som får stopp på det, är jag själv. Så vad väntar jag på?