Det svenska självförtroendet!
Kategori: Life
Nu kastar de sig ut ord till en främmande människa. Får man en kommentar så vissa tar åt sig. Det är 2012, folk får väl förfan se ut som man vill. Men ibland undrar man : När man får blicken av attiydbitches. EEh, ska du se ut så där? Jag blir så trött! JA, Exakt så här ska jag se ut med en jävla soppåse som magtröja och gummistövlar och neontights som går upp till öronen. LÅT mig heller inte gå in på modebloggarna för jag blir ännu mer trött på dem. Jag tror seriöst att svenska tonårstjejer har blivit mer hagalna och utseendefixerade än innan. Låt mig heller inte börja på min räkning av bilderna där läpparna plutar (duckface) och personen står med sin bling blingade Iphone 3 i speglen och trycker upp brösten, oj jag menar myggbetten med ungefär 30 liter Brun-utan-sol på sig. VAD i helvete är det för ideal?! Jag blir så ledsen. Alla ska se likadanan ut?! Vad fan är det som är vackert med det? MEN Ja alla får ju se ut som de vill! Så är det men man blir lite ledsen i själen när det krävs oehörda mändger smink, hårförläningar för att en kvinna ska kallas vacker. Men jag förstår varför många klädmärken går så bra i detta land och alla ska se så himla stiliga ut. För man måste klä upp det lilla självtroende man får och hålla sig till den svenska Jantelagen. Ingen får vara bättre än nån annan men nu ska det schtektas på dansgolvet. Vaska, traska och allt annat vad det heter.
Det är inte vara den omtalade svt-bilden som jag pratar om, händer hela tiden och jag blir så förbannad på att människor har blivit så fega, riktigt jävla fega. Hände mig senast igår, när man skriver en kommentar. Om att en person är söt. (positivt) och får som svar - Det är inte du helen :E. - Vad vill idiotfanskapet jag ska svara på det? Øh tack så mycket för du tycker om att skriva taskiga saker? Jaha, ska jag ta åt mig från en person som inte ens vågar har en ordentlig profilbild eller vadå? Svaret blev uteblivet. Jag orkar liksom inte lägga nån energi på en så låg människa som ska vara jämngammal med mig, att ens få en reaktion. Patetiskt i mina ögon. Det som jag märkt på mig själv att jag är så oerhört glad att jag inte längre är tonåring. För let's face it. Den unga versionen av mig hade tagit åt sig och blivit enormt ledsen. Klart att man nu reagerar negativt när man får en sån kommentar från en okänd människa. Men nu blir jag mest bara trött på en sådan onödig och sorglig kommentar. Jag förstår nu att det aldrig kommer finnas en dislike button på FB och det är ju tur det så rikspuckon som man stöter på kan klicka, tycka negativt om saker och ting och trycka ner en person som redan står högre än de låga kräken själv. Jag vet inte, om det var min PMS som talade eller om det var allt jävla skit som man stött på under veckan. Vad hände med att bara vara sig själv utan att bli nedtryckt?
