Jag älskade känslan av att köra bil. Det är du, bilen och en öppen väg. Ösa på volymen på radion och bara sjunga galet med. Jag kan erkänna att jag gör det när ingen ser. Älskar köra bil och märkt att jag blir lugnare efter en liten tur. Fredagseftermiddagen körde jag ut till stranden och gick en tur längst vattnet. Tittade på det "oändliga" havet. Det är nåt med stränder, var du än är i världen och sitta på en strandkant och blicka ut över något oändligt. Man bara väntar på något. Kanten där det kan överraska, säga förväl till dig. Vad som händer vid havet. Vad händer på det oändliga havet? Det är en känsla som är underbar när man kommer hem via sjövägen. Jag minns när jag var 15 och var ett sommarlov och en evighet som det kändes som. När jag satt i bilen och såg en bit av land och ville vara komma i land. Den här kvarten kändes som en evighet.
Jag ville bara hem. Man kan åka var som helst i världen och bo var som helst. Men det finns bara en plats som du verkligen kan kalla hem. Det är en plats du kan vara dig själv och du vet att du har människor runt dig som älskar dig för den du är och som du kan känna dig trygg.
Jag är mig själv bara. Jag förundras av frasen. När är man sig själv. Man blir annorlunda beroende på vem man är med. Man intar sina givna roller som dotter, mor och vän. Man vill uppfylla den normen man skapat av sig själv inför andra. När är man egentligen sig själv och när vågar man vara det egentligen. Jag har bara känt att jag inte är mig själv längre. För mig är det att erkänna att något inte stämmer. Något stämmer inte med mig. Jag är inte mig själv. Jag har tappat något.
Jag har kommit till insikt att jag är trött på mig själv. Riktigt jävla trött på mitt egna gnäll och mina "problem". Jag blir arg på mig själv att jag tappar mig själv och mina mål och min riktning på livet. Livet fortsätter och jag hänger inte med. Jag har ramlat av karusellen och jag har ont. Jag vill åka mer och skratta och ha kul och njuta av åkturen. Jag vill inte ligga på marken blåslagen för jag inte lyckades hålla kvar mig i första taget. Fått en hel del pepp i helgen av vänner och familj. Jag ser fram emot veckan hemma. Kalla det rehabilitering för själen. Ska bli underbart och bara bli mig själv igen. Det finns inget mer än vad jag längtar efter att bli mig själv igen.
