Svarta tavlan
Kategori: Life
När jag gick i första klass så skrev min fröken som man på den tiden kallade henne, skrev på den svarta tavlan med gnisslande kritor och damm som yrde när man skulle rensa suddaren.
Jag har själv, en svart tavlan där jag kan skriva mina uppgifter. Det är väl mer "reminders" av vad jag ska göra under veckan och inte glömma bort. Ibland så får vissa "reminders" på tavlan, mig att må dåligt. Jag vet inte hur man ska beskriva, en känsla av obehag och kallsvettig, småångest kallar jag det. Ibland så tar den känslan över handlandet och det är då man står still. Man blir handlingsförlamad och allt som man samlat på sig ramlar över en. Så har min skolgång känts sen hel del och många av saker som jag gjort. Man drar på sig en skam att man gått emot normen. Normen och skita i något som är "viktigt". Hur viktigt är något när det får en att må dåligt?
Att man vill göra något men ens prestationer står emot en. Att man inte tror på sig själv, vad man är kapabel för sig och vad man är kapabel att uträtta. Den största fienden är ofta sig själv, i alla fall när det kommer till att uträtta saker. Man är rädd för att misslyckas och det blir ett misslyckande genom att inte att provat. Jag började på min kandidat, 2010. Jag skulle bli klar och jag skulle även jobba samtidigt då jag inte fick CSN. Det blev en ond cirkel, få en inkomst samtidigt som du ska ha tid till att plugga, nattarbete. Jag är ingen superkvinna, hur jag än försöker. Jag orkade inget. Jag tyckte inget i skolan var intressant och jag visste verkligen inte hur jag skulle orka. Bara skita i det då var en så otrolig lättnad, så lätt att man inte känner för att återvända. Man fick en fristad, en fristad som jag egentligen inte vill lämna, men för utvecklas så måste man gå alla steg. Ruta 1 känns det som igen. Jag kunde stanna kvar i Norge och jobba och etablera mig på andra sätt, nu åker tillbaka till ruta 1 och gör saker som jag hellre hade velat slippa. Vad säger det om mig som person?
Det säger att jag har slutat bry mig om vad alla andra ska tycka och tänka, det säger att fastän jag inte kanske just nu tycker jag att jag räcker till med min kunskap, så har jag som alla andra kommit in på min kunskap och ska göra bästa av situationen som jag kan och om andra kan se min kapacitet på vad jag kan uträtta, kanske jag kan mer än vad jag anar.
Det säger att jag är en person som gör om, gör rätt. Jag gör rätt för just mig. Jag glömmer ibland bort att man växer som person hela tiden.
En god vän säger alltid till mig. "Om du påbörjat något så ska du fan avsluta det med!". Jag har det lite som mantra nu.
Till mitt föregående inlägg, fick lite insikt om att männen styr normen, en ännu sorgligare sak är att även här är kvinnan sin egen värsta fiende, vilken är en otrolig dålig egenskap för det "kvinnliga" släktet. Kvinnan är bra duktig på upprätthållandet, hur man ska bete sig, att man ska beskyllas med skam för att man gör vad man har lust till och när man tror att man ska ha ett stöd så slängs det i ansiktet på en. Kvinnor emellan.
Jag har själv, en svart tavlan där jag kan skriva mina uppgifter. Det är väl mer "reminders" av vad jag ska göra under veckan och inte glömma bort. Ibland så får vissa "reminders" på tavlan, mig att må dåligt. Jag vet inte hur man ska beskriva, en känsla av obehag och kallsvettig, småångest kallar jag det. Ibland så tar den känslan över handlandet och det är då man står still. Man blir handlingsförlamad och allt som man samlat på sig ramlar över en. Så har min skolgång känts sen hel del och många av saker som jag gjort. Man drar på sig en skam att man gått emot normen. Normen och skita i något som är "viktigt". Hur viktigt är något när det får en att må dåligt?
Att man vill göra något men ens prestationer står emot en. Att man inte tror på sig själv, vad man är kapabel för sig och vad man är kapabel att uträtta. Den största fienden är ofta sig själv, i alla fall när det kommer till att uträtta saker. Man är rädd för att misslyckas och det blir ett misslyckande genom att inte att provat. Jag började på min kandidat, 2010. Jag skulle bli klar och jag skulle även jobba samtidigt då jag inte fick CSN. Det blev en ond cirkel, få en inkomst samtidigt som du ska ha tid till att plugga, nattarbete. Jag är ingen superkvinna, hur jag än försöker. Jag orkade inget. Jag tyckte inget i skolan var intressant och jag visste verkligen inte hur jag skulle orka. Bara skita i det då var en så otrolig lättnad, så lätt att man inte känner för att återvända. Man fick en fristad, en fristad som jag egentligen inte vill lämna, men för utvecklas så måste man gå alla steg. Ruta 1 känns det som igen. Jag kunde stanna kvar i Norge och jobba och etablera mig på andra sätt, nu åker tillbaka till ruta 1 och gör saker som jag hellre hade velat slippa. Vad säger det om mig som person?
Det säger att jag har slutat bry mig om vad alla andra ska tycka och tänka, det säger att fastän jag inte kanske just nu tycker jag att jag räcker till med min kunskap, så har jag som alla andra kommit in på min kunskap och ska göra bästa av situationen som jag kan och om andra kan se min kapacitet på vad jag kan uträtta, kanske jag kan mer än vad jag anar.
Det säger att jag är en person som gör om, gör rätt. Jag gör rätt för just mig. Jag glömmer ibland bort att man växer som person hela tiden.
En god vän säger alltid till mig. "Om du påbörjat något så ska du fan avsluta det med!". Jag har det lite som mantra nu.
Till mitt föregående inlägg, fick lite insikt om att männen styr normen, en ännu sorgligare sak är att även här är kvinnan sin egen värsta fiende, vilken är en otrolig dålig egenskap för det "kvinnliga" släktet. Kvinnan är bra duktig på upprätthållandet, hur man ska bete sig, att man ska beskyllas med skam för att man gör vad man har lust till och när man tror att man ska ha ett stöd så slängs det i ansiktet på en. Kvinnor emellan.
Det är sorgligt att kvinnor sitter och klagar på alla män är svin, hur de kan bete sig. Jag försvarar verkligen inte männen. Nu sitter inte jag och säger att tjejer ska ut och "svina". Men sitt inte och påtala att någon ska bete sig annorlunda. Det som är sorgligare är när tjejer påvisar hur andra tjejer ska bete sig för inte sända ut "fel" signaler. Du kanske inte ska göra "ditten och datten". Jag gör väl för fan, vad jag vill utan att någon ska påvisa mig. vad ska jag ska göra istället. Jo, jag ska tydligen skämmas för att jag gör vad jag känner för och tycker är roligt. Tjejer, sluta upprätthålla normen om "nunnan".
Samhället har internalisterats in av kyrkan sen långt bak på medeltiden, bryter du emot vår norm så ska du bestraffas med skam. Allt fler människor i samhället går ut ur kyrkan för underlätta ekonomin, de glömmer bara gå ur klostrets mentalitet samtidigt.
Samhället har internalisterats in av kyrkan sen långt bak på medeltiden, bryter du emot vår norm så ska du bestraffas med skam. Allt fler människor i samhället går ut ur kyrkan för underlätta ekonomin, de glömmer bara gå ur klostrets mentalitet samtidigt.
