Idag är det 1 år sen Norge drabbades av en tragedi. Så många dagar som passerat, men exakt samma känsla av obehag och sorg infinner sig. Det är som man kan plocka ut en minnesbild och känslan med det som om det vore den dagen. Det slår mig hur liten människan är. Hur fragil människan är. Men det slår mig även hur starkt sinne och gemenskap människor kan skapa. En sådan dag som slår till för alla fast på olika sätt. Det var en väldigt vacker minneskonsert idag. Nu kan alla gå vidare i rätt minne istället för att allt ska handla om, ni vet vem.

Superdupertrött efter mitt monsterpass. 4 dagar kvar sen blir det en tur hem till skåne, lite vila och njuta av sommaren i goda vänners lag. Snart blir det sängen, men först ett jäkla misson och hitta sin telefon