Hellans life

 I början av sommaren, efter en härlig lång båttur i Oslofjorden. Så var jag hemma och slösurfade. Till min förvåning så fick jag ett meddelande på FB från en gammal flamma. Någon som jag haft otroligt blandade känslor för. Det visade sig att personen i fråga skulle bege sig till Oslo och jobba. Allt som varit innan var som bortblåst. Jag ville nog bara hjälpa någon från att slippa hamna i samma sits som mig. Ensam och ny i stan.

 Den tredje personen skulle nu flytta in hos oss och det var Christoffer. Det var lite konstigt i början. Men vi lärde känna varandra och det visade sig att Christoffer skulle ha en kompis boende i hans rum tillfälligt. Tillfälligt tills han hittade ett eget. Så nu var vi helt plötsligt 4 stycken i vår 3rummare.

Det blev trångt och stökigt och Tale, kände för att flytta till något nytt. Jag kände mig lite som hemma med två andra Helsingborgare. Man behövde inte förklara hur det var i HBG för andra. Grabbarna förstod direkt. Oskar blev kvar men nu ville Christoffer fortfarande dela med Oskar. Hyrorna är dyra i Oslo. I vart fall så flyttade det in en värmländska i mitt gamla rum som Christoffer och Oskar hade och killarna hade nu det största rummet.

 Det var gnabb med städningen. Christoffer och jag var inte riktigt vänner heller. Vad vi var, det vet jag inte. Jag vet bara att jag kände mer för honom än han för mig. Bor man på samma plats så är inte det optimalt. Det var som jag grävde min egen grav. Bo med någon man känner för men som inte ser mer för en, är det största självplågeriet man kan göra emot sig själv. Hösten kom och jag gled mer ner i höstmörkret. Allt var bara svart. Jag visste inte längre, vad jag skulle göra. Jag visste det bara allt var jobbigt och bo i kollektivet med Christoffer. Jag tyckte inte Oslo var något nytt och spännande längre. Det var en bubbla. Jag började hata helgerna. Christoffer och jag bråkade hela tiden. Om ALLT. Städningen, hur båda bar sig åt. Vi var arga hela tiden. Veronica som flyttade in inte orkade med kaoset.

Hon flyttade i December. När hon drog var det jag kvar med killarna. Jag började tröttna på vara sur och ledsen hela tiden. Jag drog i väg hela tiden för slippa situationen. En solig vecka på Grand Canaria blev en vändpunkt. När jag kom tillbaka så hade jag fått lite driv tillbaka och började leta boende. Gick på visningar men allt kändes som jag var på samma ställe som förra året. I en jobbig sits. Jag tyckte det var orättvist att jag skulle flytta från min plats som jag fått ro på. Ibland får man ge upp något för att vinna något bättre. Ramona skulle leta nytt boende och hon ville dela, då vi bott ihop på förra sommaren så var detta en bra lösning! Det tog inte långt tid förrens vi fick en UNDERBAR lägenhet mitt på Majorstuen. Flytt blev det i April. Vårsolen hade nu börjat leta sig fram till Oslo. Jag vet inte om det lägenheten som var underbar eller om det var för att jag, nu skulle slippa bråka med Christoffer. Slippa bli bränd.

Nu var det slutet på skärselden. Jag kan inte säga att allt var dåligt med Christoffer, han lärde mig faktiskt hitta mitt driv igen, även om det var på annorlunda sätt men ibland så sa han faktiskt en hel del vettiga saker som gjorde man fick lite perspektiv på livet. Ett av mina mål är att jag ska bli en cool mormor som berättar sjuka historier för mina barnbarn som bara gör att de vill försöka toppa det i sina liv. Det rådet tackar jag honom för sen tackar jag honom för han har en av de bästa vännerna. Oskar var en klippa. Tryggt stöd när man minst anade det!