Hellans life

För ett år sen kändes det som om det var den perfekta sommardagen. Det var otroligt varmt och jag hade jobbat dagtid. En vän till mig frågade om jag ville åka med till stranden (Huk.) Så gjorde jag det, de badade och jag satt och fotograferade med min nya systemkamera. När man satt där och tittade ut över bukten så slog det mig att den här dagen var perfekt. Att man bara njöt av sommaren och folk runt omkring på stranden satt och trivdes till tusen. Dagen efter skulle denna idyll vara förstörd.

Imorgon har det gått 1 år sen som den lugna fredagseftermiddagen omvandlade en myllrande sommarstad till en spökstad på bara några timmar. Jag kommer nog alltid ha obehagskänslor denna dagen framöver. Hur en person kan förstöra en så vacker idyll på bara några timmar. Det är skrämmande. Men detta kommer nog bli en dag som påminner i alla fall mig, om vad som är viktigt i livet och vad som verkligen betyder. Det är fel att säga att man måste vara med om sådana saker eller i alla fall i närheten av det. Kalla det ett uppvakande. 22 juli kommer vara min dag i framtiden för att påminna mig om att vakna upp, från när det kommer till allt banalt i vardagen och livet. Låt oss kalla det I -landslyxproblem.

Då var det sagt! Idag vaknade jag supertidigt som jag inte trodde att jag skulle. Då är det bara gå upp och göra det bästa av saken. Blev en snabbtur inom jobbet och ordnade snus till en kollega, efter det blev det en jogg/gåtur i nya trakter. Hittade en fors, mitt i ett bostadsområde! Lite otippat men himla vackert och morgonsolen lyste igenom de knallgröna bladen. Då det fanns en liten "off road" stig vid forsen så tänkte jag ta den i mina joggningskor. Som gammal scout följde man stigen tills jag hamnade i massa lerpölar då var det slut på den "off roaden". Vände tillbaka och höll mig till villaområdets torra asfalt. Ner till forgnerparken och njuta lite av solstrålarna för sen traska hemåt och fixa inför jobbet.

Superjobbing imorgon! Haaa de!