Preventation. Ja, det är bra att arbeta förhindrade och förutsagt men på vilka grunder. Mitt sinne gör mig galen, jag vet inte om det är att jag blir driven in i situationer eller hur faktiskt min kropp mår. Jag ser ju verkligen inga bra sidor hos mig själv de senaste två veckorna. Ialla fall den senaste veckan. Ilska som bubblar sönder mig. Jag blir galen när jag tänker vissa dilemman.

Men att jag märker ett annat lugn när jag tar avstånd. Samtidigt som man ter sig personen. Det är borderline, på ett sätt är det förbannat skönt att bli så arg och VERKLIGEN säga vad man tycker. Nåt som jag faktiskt tror jag egentligen vill ha sagt men är orolig för utgångspunkten. En sida av mig vill säga allt. Som jag en gång redan gjort. Det är egentligen bara för mig att acceptera att man är oönskad. Jag förstår verkligen varför låten - Should I stay or should I go?!

Men så vill en annan del av mig bara säg, Din förlust. Det är inte jag som ska vara rädd att förlora nåt. Det är någon annan som är dum nog att envisas med att vinna. Vad är det man ska vinna, att nån seriöst börjar att avsky personen i fråga?! För att inte gå helt sinnesförvirrat har jag börjat skriva brev! Brev som jag skriver av mig allt och alla tankegångar i huvudet. Jag vet seriöst inte vad jag ska göra, ibland är det som man ska få hjärtklappning. Jag hoppas bara det är en period. För jag vet inte hur länge till jag orkar.