"Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan visa tillsammans."

Det var orden från en ung kvinna som varit med om dåden. Låt mig nu sammanfatta en sjuk helg. Delar av den i alla fall. Skrev mitt inlägg i söndags om tragedin som skakat om ett helt land.

Efter det så åkte jag Tbanan hem på natten och sätter mig i vagnen. Det står en på andra sidan dörren emot bergväggen och trycker på dörren för att komma ut. Personen reagerar inte. Alla ropar, det är den andra dörren. Personen rör sig inte, så börjar tåget köra. Den äldre kvinnan som det är, ramlar i fullfart emot golvet. Vi som sitter i vagnen rusar upp för att kolla till henne. Hon är helt bort, ingen kontakt. Stationen efter ska många av och tar med sig henne och drar ut henne ur tågvagnen, vi lägger henne i framstupa sidoläge och ringer ambulans, då jag ska åka vidare till nästa station säger de andra att jag inte behöver, de fixar det.

Sitter hjälplöst och stirrar ut i tomma intet när tåget åker vidare. Man kan inte göra mer, lite omskakad väl hemma så inser jag vilken sjuk helg detta varit. Lägger mig och är helt matt. Men jag somnar till glädje när man ser hur många som ville hjälpa den stackars sinnesförrvirrade damen.

Måndagen som följer beslutar jag och några vänner att gå på roståg genom Oslo. 200 000 människir dyker upp i centrum och går igenom och lyfter sina blommor som de har med! Hela staden dekoreras av vackra rosor och ljus. Man känner värmen från så många människor. Det är helt underbart och mäktigt att vara med om detta och bidra med blommor. 

Åker hem efter träffat många nya bekanter och softar. Vid midnatt kommer min rumkompis hem och säger han blivit rånad. Man tror verkligen inte det är sant efter alla grejer som skett. Idag sitter jag och blir förbannade på dessa gärningsmän som hotat honom till livet och girigheten tagit över deras sinne.

Jag fattar inte hur efter en hel jävla stad drabbats av terror att människor utför nåt så hemskt när det senaste dagarna så har allt handlat om terror, död och skräck. Hur dessa 4 IDIOTER lyckas handla på detta sätt! Hur låga dessa fyra kräk ger sig på en person och skrämmer livet ur honom! DET ÄR så man vill slå in pannbenet på dem själv!! Då blir man själv, tagen av detta våld när man inte vet hur man ska reagera. Vandrande jävla vidriga fega kräkmaskar!! Hur kan de vara så jävla känslokalla och puckade och finnas på denna jord.

I såna stunder tror man att inom alla finns nåt gott, men min tro på männskligheten sviktar enormt denna dagen. Jag blir så trött och när jag tänker på det, ännu mer förbannat! För att lugna ner mig så kollar jag på bilder som folk tagit under gårdagen, men tyvärr sitter ilskan kvar av vad som sker runt om.