När jag var yngre hade jag säkerligen som alla andra husdjur. Mina var i form av hamster, fåglar och någon dammråtta under sängen. För ett år sen skaffade jag en katt, han är blivit stor och är en riktigt kelgris. Han springer alltid i dörren och möter mig när jag kommer hem. Utbrister i ett kurrande mjau och jag svarar då : What's up dog? Ja, jag är fullt medveten att jag har en katt och ingen hund. Men det är min housecat och han måste veta hur man ska vara badass på området. Mina rumskompisar säger alltid att han sätter sig och jamar utanför mitt rum när jag inte är hemma. Yrskallen gjorde likadant tills jag kallade på honom och han fattade att jag var i soffan. Vilket han hoppar upp och lägger sig på mig och somnar gott.
Det är bra märkligt, vad dessa varelser kan få en att asgarva och bara känna i bland att det löser sig. Nästan tillbaka i lund och tillbaka till "verkligheten", känner dock förväntar för hösten men att bli engaerad och hitta på kul grejer.
