Himlens tårar faller från det mörka mullret. Det lamslår en stad av förtryck. Det är regnet som regerar.Med tunga känslor som dämpar folks glädje, skratt. Omvandlar det till tyngd, oro, ångest. Hur ska detta sluta? Ovissheten tynger allt fler människor i denna lilla stad. Dessa skrifter som ska tydas och godkännas.

Så känner nog ett antal studenter runt om i Sverige även jag. Har en massa att ta igen. Vilket suger balle! Det finns dubbeltenta ångest, sen finns det trippel! Jävla ovisshet,  vad händer sen? Bäst att sätta sig själv på plats och slå in kunskapen så gott det går! Hjälper inte att gnälla, finns andra vägar att nå sina mål som min SYO i gymansiet. Som även en lärare sa idag och för en sekund idag, var jag lättad. Lättad över att det kan ordna sig till viss del.

Nu återstå och se vad det är som kommer ordna sig i  livet, att man nu ska dra lärdom av sina handlingar. Det gäller att bli en ettrig envis jävel. Sen denna klycsha: Kunskap är makt, jo ja det säger jag allt! Så mycket att göra så lite tid. Får la se hur det blir. Ångest, ångest Jag orkar inte sitta och ha ångest, även om den puschar på mig. Så får man göra det bästa av saken och gå till handling. Det gäller inte bara studier. Det gäller allt!
Vänta på nåt ska hända, funkar inte.

Dags att vakna och slå tillbaka!

Veckans yrkesskada: Jag, Elin och Elin stod och kollade lärares namn vid facken och satt och skrattade och de många lustiga namnen. Sen ser jag ett efternamn. Weber ( en Filosof inom media teorier). Jag bara: haha han heter som filosofen Weber och alla skrattade. Vi är officiellt MKV - skadade.
Nu kallar min underbara studielitteraturen som ska banka lite vett i mig.

Cya. I will Surive, gör jag inte det, är ni välkomna på bokbål hos mig:)