Vaknar upp denna knappast soliga dag, ont i halsen och förkyld. Vad fan.

Just nu känns det inte som man har orken till en förkyldning, ska snart plugga igen. Mina två otroligt roliga uppgifter, de är rätt intressanta. Faktiskt..när de är klara kommer de bli ännu mer intressanta än innan..tror jag.

Gud vad man känner sig isolerad för. Så himla onödigt. Man tänker jag ska göra så mycket men sen är man fast i sin lilla ram. Fan jag är sjukligt besviken på mig själv.. Jag uppnår ju inget, jag skaffar mig inga livserfarenhet. Jag drömmer om nåt annat liv som jag inte ens vågar träda in i. Vad är jag så rädd för? Seriöst, man sitter och tänker men det hade varit kul, sen gör man aldrig något åt det. Nä, jag blir trött på det faktiskt. Trött på samma rutiner och tanke sätt. Om man är så "extrem" i sitt tankesätt, hur kommer det att man inte är det i sina handlingar eftersom man konstant går på dessa säkra kort. Säkra kort över allt. Blir så förbannad på mig själv.

Hur ska jag kunna göra massa grejer om jag inte vågar något. Vad är jag så fruktansvärt orolig ska hända. Det är meningen man ska leva sitt liv, inte bara sitta med säkra kort hela tiden. Man är född in i den här världen för att tillföra nåt. Jag har inte märkt att jag kommit med något bidrag.
Inte ens till mig själv. Jag sitter där och är lika tråkig jämnt, som en liten tyst mus. Jag är så trött på det. Jag vet inte ens vad jag vill göra. Jag vill bara komma bort från allt hela tiden. Jag vill göra nåt, jag inte trodde jag skulle göra.

Så trött på denna förbannade förkylning och på mitt fega beteende...

Jag borde skämmas inför mina tankar. inför mina egna bohemnormer., för jag har bara fallit offer för kapitalistramarna. Fyyy på dig.