Hellans life

En öppensinnad skåning som försöker göra det bästa av vad livet ger.

Klockan kvart över sex.

Kategori: Life

Jag hade aldrig varit med om känslan att förlora någon. Telefonen ringde kvart över sex,jag jag undrade vem det var som ringde och störde nu på morgonen, jag skulle inte upp förrens senare. Skulle ha franska prov och jag behövde lite sömn. Min moster lät dyster i telefon. Mamma var inte hemma hon var nere i tvättstugan. Jag bara: varför ringer ni nu för??  Vad tror du vad det enda jag fick som svar och jag fattade direkt. Hämta mamma var det enda jag skulle göra och så gjorde jag det. Min mormor hade tagit sitt sista andetag.

Det var fem år sen. Det känns som det var i går. Det är sjukt hur ett minne kan etsa fast sig så, man minns precis vad man sa och hur dagen var. Man kommer in i ett nytt skede i livet, där man plötsligt inte ska ha en person där. Så börjar karusellen på nytt än, men en man mindre i livet. Man frågar sig när ska den stanna nästa gång för att släppa av någon. Man vill inte veta. Man ska inte undra. Nästa gång kan det vara den du minst anar.

Livet är bra konstigt med sina öden och händelser. Vad skulle hänt om jag gick över gatan senare eller om jag valt att göra nåt annat av mitt liv. "Tänk om" finns det många av, hur många är oändligt. Man gör spontana saker för det ska ge extra krydda i livet. Tänk om man fick veta det var ens sista dag. Vad hade man gjort? Vad hade man tänkt. De säger att man ser sitt liv passera i revy innan man ska dö. Jag tror det är så och man har hört att det har hänt när dem sett människor som ligger för döden.
Aj, vad djup jag blir. Mycket tankar från allt förflutet, Vad det har blivit av en, vad man har för relationer, vad man har växt av som människa. Jag vet att personen som försvann för fem år sen har lärt mig massa saker i efterhand och kommer nog fortsätta göra det. Man slutar aldrig växa.

God natt.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: